ibland får man sig en ovälkommen överraskning som förändrar hela livet, hur orättvist det än må vara. nu skulle jag helst av allt vilja befinna mig i lisas trygga famn och trösta. plötsligt känns så mycket som var så viktigt innan oviktigt.
ibland längtar jag tillbaka till tegelviksvägen 9A, till den gröna väskan som konstant dinglade mellan de franska balkongerna och gjorde grannarna på bottenvåningen vansinniga. hur pluto & kajsa skrev brev till varandra, och gav varandra godis som hade en stor liknelse med små chokladpluttar. då var livet enkelt! då var det jobbigt att alltid få stå och vänta fem minuter extra på att någon inte var klar, och bara skulle få på sig sin cykelhjälm, det var förr. nu är det nu, och det är meningen att jag ska bli vuxen, kommer jag någonsin att bli det?
massa massa kärlek till alla mina nära & kära.
Abonneren op:
Reacties posten (Atom)
Geen opmerkingen:
Een reactie posten